such a pretty girl - subplot
In the book there is only one subplot, as far as I can see.
There is of course the main plot about Meredith and how she wants to be away from her father that cam out of prison three years to early, but then there is this little story about Meredith and her neighbour Andy.
Andy is a few years older than Meredith and he is her best friend (I think?).
He is paralyzed partially, from an accident that he was a part of a couple of years earlier, and because of that he's in his bed for the most of the time.
I don't know really where he's paralyzed because it's not written out clearly but I think that it's on his upper body because one time he was making out with Meredith and his "precious part" got hard.
So... The subplot then... Meredith is obviously in love with her best friend, however I don't know if he feels the same way for her. They kiss from time to time in his bed but they never go further than that, and I think that's why Meredith have doubts about Andy's feelings for her.
Their relationship is a rather big part of the book and I hope that in the end they will get together, even though I'm pretty confident right now that it's not going to happen because it's not that kind of book...
- Riccione (Alice N, M09C).
Such a pretty girl - the setting
I tried looking it up on Google but I found nothing.
The main character, Meredith, is (so far) mainly in three different places; in her family's home, her best friend Andy's place and in her grandmother Leah Louisa's house.
About the first two homes... I don't know if they live in a house or in an apartment.
It's often written that Meredith is running from her home to Andy's, but that doesn't mean that she lives in a house. It could be that they live in two different buildings. However, I think that Meredith's family and Andy doesn't live in a very good place. I don't mean that they live in a neighbourhood where everybody uses drugs (although, I think that some of them do) and where people can't afford food. What I mean is that it's not a very expensive block to live on.
Meredith's grandmother, on the other hand, lives in a very nice neighbourhood, and you get the feeling that Meredith loves her grandmother's home.
"My grandmother, Leah Louisa Delklap, lives at the east end Estertown. The houses are stately, graced with
gently rolling lawns and ancient maples."
Inside her house it's also very classy.
"The bedrooms are beautiful, guest rooms out of a magazine, with polished wood floors and thick throw rugs, matching sheets and comforters, and tons of fringed pillows. The walls have framed old-fashioned paintings on them, one with rich, blue hydrangea bushes and one with lush ponk roses."
- Riccione (Alice N, M09C).
Such a pretty girl
I've only read around 50 pages yet so I haven't quite got the hang of the story yet.
But from what I understand so far the book is about 15 year old Meredith who lives in Estertown, somewhere in USA. Three years ago her father comitted som sort of crime. I'm not sure exactly what he did yet but I think he abused Meredith in some way. Anyway, he got locked up in prison and was going to be locked up for nine years, but after three years the police let him go. That's when the story starts.
I get the feeling that Meredith is a pretty strong girl, which of course came from whatever her father did to her. She doesn't really care about her mother, who absolutely doesn't care about Meredith, and most of all she wants to see her father dead. Her best friend is her neighbour, Andy, whom I guess is around 18 years old.
I don't know if they are friends or more because one time Meredith takes off her bra when they sit together in Andy's bed but then nothing else happened.
I can't say just yet what type of person Meredith really is and I don't know if I'll ever get the answer of that.
She is a girl that has been through something terrible but recovered and became stronger.
- Riccione (Alice N, M09C).
Bögatan
Jag valde att fotografera istället för att rita eftersom det är det enda vi har gjort och jag ville prova något nytt, även om fotografering inte är helt främmande för mig (fast det blir mest turistfoton när jag kommer igång).
Bilden är tagen precis bredvid Bögatans hållplats och till vänster syns det gamla Tv-huset.
När det var dags att lägga till något eget valde jag att göra det i Photoshop.
Jag är inte så himla bekant med Photoshop, visst man kan väl klona bort en och annan finne och framhäva kindben + ögonfransar men det är i princip allt. Så att klippa ut något från en annan bild och sedan klistra in det i sin egen var helt nytt för mig.
Först visste jag inte alls vad jag skulle göra med bilden, så istället satt jag framför Google och sökte på olika djungeldjur. Då fick jag fram en leopard som låg och sov på en stock och det var då jag kom på det.
Jag letade sedan fram en elefant och en apa. Tillslut visade det sig att apan gjorde att bilden blev överbefolkad och jag fick ta till en groda istället, vilket enligt mig blev mycket bättre. En sån där liten diskret detalj som toppar en design.
Jag är riktigt nöjd med den här bilden!
Speciellt med tanke på att detta är första gången någonsin jag manipulerar en bild på det här viset på Photoshop.
Och resultatet blev otroligt, trots att man är nybörjare.
Det enda jag är missnöjd med är elefantens "aura". Den är så himla ljus att man ser klart och tydligt att den är inklippt. Och tro mig, jag försökte verkligen fixa till det men det gick inte...
Jag vet att djuren är lite oproportionerliga, men jag tycker inte det gör något. Jag antar att många andra gjorde ännu mer surrealistiska bilder, med monster eller så, så då är detta ingen fara.
Det är min stil. Och jag diggar den.
- Riccione (Alice N, M09C)
komplettering
- Riccione (Alice N, M09C)
ballongfrihet
Men då jag inte vill vara en "härmapa" fick det bli en stad i bakgrunden.
Redan när jag började måla ballongen kände jag att det skulle vara en stad i bakgrunden.
Den här bilden representerar frihet.
Ballongen har tagit sig loss från sitt tragiska vardagsliv i en småstad där alla är likadana.
Det riktigt känns i hela mig hur fri ballongen är när jag ser på bilden.
Det känns i bröstet, friheten och lyckan av att få göra vad man vill.
Jag måste säga att jag är riktigt nöjd med bilden.
Speciellt ballongen.
Formen, färgen, t.o.m knuten tyckte jag att jag fick till.
Snöret fick precis den böljande form jag ville att det skulle ha (det tog självklart en hel del suddande och irriterade suckningar för att få till det).
Det finns bara en ska som hade kunnat få den här bilden att bli toppen.
Jag hade kunnat utöka staden. Om man hade sett hus över hela bilden tror jag att det hade blivit en mycket större frihetskänsla.
Men det är förmodligen det enda för, som sagt, så är jag riktigt nöjd.
- Riccione (Alice N M09C).
modellsommar
Hur kommer det sig att jag aldrig har sett vilket monster jag är på nära håll?
Det var så fort jag hade hittat citatet som jag visste hur bilden skulle se ut.
Men, eftersom jag är som jag är, måste jag alltid be någon (läs: några) om deras åsikt och tycker inte han eller hon att det är en bra idé sitter jag och ifrågasätter min kreativitet i flera timmar innan jag till slut ändå gör som jag hade tänkt från början.
I boken tittar Jirina (huvudpersonen) på sig själv i en förstoringsspegel och ser därför alla sina små skavanker men jag tyckte att det skulle vara sorgligare om hon såg sig själv i en vanlig spegel och fortfarande tyckte att hon såg hemsk ut.
Det finns mycket jag hade kunnat göra för att få bilden att bli bättre.
1. Målat hennes hår med en smalare pensel, så det hade fått ett mer verklig utseende.
2. Målat skulderbladen och allt annat som syns på en vanlig människas rygg (återigen för att få ett verkligt utseende).
3. Den ena delen av snöret som spegeln hänger i är alldeles för tjockt.
4. Jag hade kunnat lägga till mer liv i ögonen genom att lägga till en liten vit fläck eller variera den gröna färgen.
5. Armhålan ser alldeles för konstig och missbildad ut, den sitter för högt upp.
6. Håret har en alldeles för konstig form högst upp, det ser ut som en knöl. Det hade jag mer än gärna ändrat.
Jag tror mitt självförtroende sänks en aning om jag försöker komma på fler dåliga saker med den här bilden.
Låt oss fokusera på det positiva istället.
Jag gillar skiftningarna jag lyckades få till i håret (som inte syns så bra på bilden) och ögonfransarna blev väldigt fina.
Så, för att summera: detta var inte ett av mina mästerverk.
- Riccione (Alice N, M09C)
respekt
Vi fick uppgift att klippa ut en bild som beskrev ordet "respekt".
Jag hade lite svårt med att komma igång i början men efter en halvtimma släppte blockeringen i min hjärna och jag började skissa fram tre pratbubblor. Den översta kommer med en åsikt om något (det kan man få tänka ut själv vad det är för åsikt). Han är glad och därför går "svansen" på pratbubblan uppåt. Då kommer mr. Ingen Respekt och börjar skrika och kritisera den första pratbubblan för hans åsikt. enligt mr. Ingen Respekt ska alla tycka likadant. Svansen på den pratbubblan går bara rakt ut för han är väldigt rak på sak.
Den tredje pratbubblan är samma person som den första, men det är hans reaktion efter att mr. Ingen Respekt har skrikit på honom. Hans svans går nedåt, som för att reflektera hans självförtroende och humör som just sjönk ett tiotal meter.
Man ska respektera andras åsikter, vad andra säger. Man kanske inte alltid håller med men det ger en ingen rät att börja kritisera den personen och säga att han eller hon har fel. Det är det den här bilden handlar om.
Respekt har många innebörder, både positiva och negativa. Det finns dom som har skaffat väldigt mycket respekt (det kan vara en chef, en lärare eller något annat sådant) och som sedan missbrukar det. Tvingar alla anställda att jobba varje helg och lassar ner sina egna uppgifter på dem. Men respekt är också bra. Om man inte har respekt för varandra skulle världen se ut hur som helst. Respekt och att ha vett i skallen är egentligen lite samma sak. Man måste veta hur man ska bete sig mot andra och visa respekt mot dem. Men det gäller inte bara levande saker. Om ingen hade respekt skulle kanske varenda staty i hela Göteborg vara nedklottrade och sönderslagna, men, de flesta, har respekt (och vett i skallen) och vet att man ska låta bli att förstöra saker, för att visa respekt mot staden.
Jag tycker att den här bilden känns väldigt... Jag.
Precis som alltid när jag ska göra något får jag direkt upp en idé i huvudet och så var det även i detta fall.
Den kanske inte är något speciellt att hänga i granen, men å andra sidan: om Picasso hade målat bara en liten prick på ett vitt papper hade den varit värd flera miljoner kronor så allt är relativt.
Jag är väldigt nöjd med den här bilden, då den som sagt är "jag". Jag gillar att den är lite ovanlig, lite knäpp.
Den kan däremot vara lite svår att förstå om man inte känner till sammanhanget.
Det finns egentligen inte mycket jag kan säga om den här bilden eftersom den är bra.
Jag vet inte om det finns något jag kan göra bättre.
- Riccione (Alice N, M09C).
