modellsommar
Hur kommer det sig att jag aldrig har sett vilket monster jag är på nära håll?
Det var så fort jag hade hittat citatet som jag visste hur bilden skulle se ut.
Men, eftersom jag är som jag är, måste jag alltid be någon (läs: några) om deras åsikt och tycker inte han eller hon att det är en bra idé sitter jag och ifrågasätter min kreativitet i flera timmar innan jag till slut ändå gör som jag hade tänkt från början.
I boken tittar Jirina (huvudpersonen) på sig själv i en förstoringsspegel och ser därför alla sina små skavanker men jag tyckte att det skulle vara sorgligare om hon såg sig själv i en vanlig spegel och fortfarande tyckte att hon såg hemsk ut.
Det finns mycket jag hade kunnat göra för att få bilden att bli bättre.
1. Målat hennes hår med en smalare pensel, så det hade fått ett mer verklig utseende.
2. Målat skulderbladen och allt annat som syns på en vanlig människas rygg (återigen för att få ett verkligt utseende).
3. Den ena delen av snöret som spegeln hänger i är alldeles för tjockt.
4. Jag hade kunnat lägga till mer liv i ögonen genom att lägga till en liten vit fläck eller variera den gröna färgen.
5. Armhålan ser alldeles för konstig och missbildad ut, den sitter för högt upp.
6. Håret har en alldeles för konstig form högst upp, det ser ut som en knöl. Det hade jag mer än gärna ändrat.
Jag tror mitt självförtroende sänks en aning om jag försöker komma på fler dåliga saker med den här bilden.
Låt oss fokusera på det positiva istället.
Jag gillar skiftningarna jag lyckades få till i håret (som inte syns så bra på bilden) och ögonfransarna blev väldigt fina.
Så, för att summera: detta var inte ett av mina mästerverk.
- Riccione (Alice N, M09C)
